Trakealkollaps hos hund

Luftstrupen (trakea) leder luften från struphuvudet ner mot lungorna och hålls öppen av en rad broskringar. Hos en hund med trakealkollaps är ringarna försvagade och plattas till. Beroende på var försvagningen sitter faller luftstrupen mer eller mindre ihop vid inandning eller utandning, så att luften får en smalare passage.

Slemhinnan i den trånga luftstrupen blir irriterad, och irritationen ger mer hosta. Därför kan hostan bli värre med tiden om ingenting görs. Tillståndet kallas också kollapsande luftstrupe eller luftstrupskollaps. De flesta hundar utvecklar förändringen med stigande ålder, men det finns också en medfödd form som är mindre vanlig.

Hostan är det tydligaste tecknet. Den beskrivs ofta som skällande, hes och torr, som krupphosta hos barn eller som om hunden fått något i halsen. Veterinärer i engelskspråkiga länder kallar den "goose honk", alltså gåshosta.

Andra tecken som hör ihop med trakealkollaps:

• Hostattacker vid upphetsning, när hunden drar i kopplet, anstränger sig eller blir upplyft.
• Hosta när hunden äter eller dricker.
• Rosslande eller väsande andning, särskilt vid inandning.
• Sämre ork på promenader och i lek.
• Blåaktiga slemhinnor och svimning i svåra fall, eftersom hunden då får för lite syre.

Stress, värme, fuktig luft, rök och tryck mot halsen kan utlösa eller förvärra attackerna.

Andra orsaker till gåshosta

En hund som hostar behöver inte ha trakealkollaps. Kennelhosta är en smittsam luftvägsinfektion där hunden insjuknar snabbt och får kraftiga hostattacker, ofta efter kontakt med andra hundar. Hjärtfel kan ge vätska i lungorna och hosta, främst hos äldre hundar. Det är ett skäl till att en hosta som inte går över alltid ska undersökas av veterinär.

Trakealkollaps är vanligast hos små och mycket små raser. Källorna nämner särskilt yorkshireterrier, pomeranian, dvärgpudel och chihuahua. Hundarna är oftast medelålders eller äldre när besvären märks, och AniCura beskriver att tillståndet främst ses från ungefär sju års ålder.

Vissa faktorer ökar risken eller gör symtomen värre:

• övervikt
• rök i hemmet och andra retande ämnen i luften
• samtidig hjärtsjukdom eller andra luftvägssjukdomar
• halsband som trycker mot luftstrupen när hunden drar

Veterinären börjar med din beskrivning av när och hur hunden hostar, lyssnar på andningen och undersöker halsen. Eftersom hunden sällan hostar just på mottagningen kan det vara bra att filma en attack med mobilen.

Röntgen är ofta nästa steg. En vanlig röntgenbild fångar bara ett ögonblick, och luftstrupen kan då se normal ut trots att den kollapsar vid andra tillfällen. Därför används ibland genomlysning, en sorts röntgen i rörelse, eller endoskopi där en tunn kamera förs ner i luftvägarna. Veterinären kan också undersöka hjärtat, eftersom hjärtsjukdom både kan ge liknande hosta och förvärra en trakealkollaps.

Behandlingen anpassas efter hur svåra besvären är. Målet är att minska irritationen i luftvägarna och göra det lättare för hunden att andas.

Det du kan göra hemma:

• Byt halsband mot sele så att trycket på luftstrupen försvinner. Drar hunden mycket i kopplet kan koppelträning eller en antidragsele minska hostattackerna.
• Hjälp hunden ner i vikt om den är överviktig, eftersom övervikt förvärrar tillståndet.
• Undvik rök, starkt doftande rengöringsmedel och andra dofter som retar luftvägarna.
• Undvik långa pass i värme och situationer som gör hunden mycket uppvarvad.

Läkemedel: Veterinären kan skriva ut hostdämpande medicin, inhalationsbehandling med kortison och ibland luftrörsvidgande läkemedel. Ibland används lugnande medel för att bryta en hostcykel. Ge aldrig egna eller humana hostmediciner utan att veterinären har ordinerat dem. Enligt American College of Veterinary Surgeons (ACVS) blir ungefär sju av tio hundar hjälpta av medicinsk behandling enbart, men många behöver behandlingen under resten av livet.

Kirurgi: När läkemedel inte räcker kan luftstrupen hållas öppen med konstgjorda ringar som fästs på utsidan eller med en stent, ett fjäderliknande rör, som placeras inuti. Båda metoderna förbättrar andningen hos de flesta hundar men har egna risker, och medicinerna behöver oftast fortsätta även efter ingreppet.

Trakealkollaps är ett kroniskt tillstånd som ofta försämras långsamt över åren. Hundar med lindriga besvär klarar sig ofta bra länge med sele, normalvikt och lugna rutiner. Andra får svårare hosta och andningsbesvär som påverkar livskvaliteten och behöver mer behandling.

ACVS anger att hundar som är äldre än sex år eller som samtidigt har problem i struphuvud eller luftrör har sämre resultat efter kirurgi. Regelbundna kontroller hos veterinär gör det lättare att justera behandlingen i tid. Utredning, läkemedel och eventuell operation kan bli kostsamma, så det lönar sig att kontrollera vad veterinärvårdsförsäkringen täcker.

Boka tid om hunden hostar återkommande, om hostan blir tätare eller om hunden orkar mindre än vanligt. Kontakta också veterinär om hostan kommer tillsammans med feber eller om andningen förändras.

Åk akut om hunden har kraftig andnöd, får blåaktiga slemhinnor eller blåaktig tunga, eller svimmar och kollapsar. Håll hunden så lugn och sval som möjligt på vägen och ta av halsbandet. Mer om akuta lägen finns i guiden om första hjälpen för hund.