Parningsavtal för hund

Varje gång du parar din tik med någon annans hane, eller låter din hane para någon annans tik, bör ni ha ett skriftligt avtal. Med bara en muntlig överenskommelse riskerar ni att en oenighet om avgift eller valp måste lösas i domstol, vilket SKK påpekar kan bli både dyrt och långdraget.

Avtalet ska skrivas av dem som har avelsrätten till hundarna. Det är oftast ägarna, men kan vara någon annan, till exempel en uppfödare som har hunden på fodervärd eller den som har lånat in tiken med ett låneavtal.

Parningsavtalet är inte ett parningsbevis. För att valparna ska kunna registreras i SKK måste hanhundsägaren också intyga i registreringsansökan att parningen har skett på det angivna datumet. Hanhundsägare är enligt SKK:s registreringsregler den som hade avelsrätten till hanen vid parningen, och uppfödare är den som hade avelsrätten till tiken.

Det finns ingen fast taxa för parningsavgift. Beloppet bestäms av hanhundsägaren och tikägaren tillsammans, och SKK:s blankett lämnar beloppen tomma att fylla i. Blanketten har tre färdiga alternativ, plus ett fjärde för egna överenskommelser:

Språngavgiften ska betalas när hanen har parat tiken, oavsett om det blev en så kallad hängning eller inte. På blanketten kan ni också kryssa i att tikägaren får tillbaka betald avgift direkt om hanen säljs, dör eller av annan anledning inte kan göra en omparning.

Fundera på vilken modell som passar er. En avgift per valp gör att tikägaren betalar mindre om kullen blir liten, medan full avgift ger hanhundsägaren betalt oavsett kullens storlek. Vid en parningsvalp bör det framgå vem som väljer valp först.

Utgå från SKK:s blankett, som ni får ändra och komplettera. Ett fullständigt parningsavtal innehåller:

• Parter och hundar – namn, kontaktuppgifter, hundarnas namn, ras och registreringsnummer.
• Intyganden – att hundarna uppfyller registreringsreglerna och att ägarna har berättat om kända sjukdomar och operationer.
• Parningsavgiften – modell, belopp, när betalningen sker och mot kvitto.
• Omparning – om den ingår och inom hur många månader den ska ske.
• Återbetalning – vad som gäller om hanen inte kan medverka, eller om en valp dör efter den avtalade åldern men före åtta veckor.
• Underskrift av registreringsansökan – när hanhundsägaren ska signera den, till exempel i samband med betalningen.
• Vistelse – om tiken eller hanen ska bo hos den andra parten en tid. SKK rekommenderar då ett inackorderingsavtal också.
• Underskrifter – avtalet upprättas i två exemplar, ett till varje part.

Används artificiell insemination ska den enligt SKK:s grundregler utföras av en legitimerad veterinär, och veterinären ska intyga att hundarna inte har nedsatt förmåga till normal parning. Gäller det fryst sperma har SKK ett särskilt avtal för överlåtelse av avelsrätt.

Ett parningsavtal kan inte ge rätt att bryta mot regler för avel. Jordbruksverket kräver att tiken är minst 18 månader vid parning och att en tik som fått två kullar inom 12 månader vilar minst 12 månader. För SKK-registrerade hundar gäller också grundreglerna, bland annat att:

• tiken inte får paras efter att hon fyllt tio år och inte får föda fler än fem kullar,
• en tik som fyllt sju år ska ha ett färskt veterinärintyg, högst en månad gammalt, för att få paras,
• far och dotter, mor och son eller helsyskon inte får paras med varandra,
• hälsoprogram och rasens särskilda krav, till exempel röntgen eller DNA-test, ska vara uppfyllda före parningen.

Kontrollera rasens registreringskrav och rasspecifika avelsstrategi (RAS) i god tid. Mer om själva parningen, löpet och timingen står i guiden om parning av hund.

Blir tiken inte dräktig styr avtalet vad som händer – oftast en omparning eller att ingen avgift utgår. Kan ni inte enas kan SKK inte häva avtalet åt er. Enligt SKK måste tvister om avtal avgöras i domstol, även om SKK:s disciplinnämnd kan pröva om en medlem har brutit mot grundreglerna. SKK-medlemmar kan få kostnadsfri juridisk rådgivning via SKK.

En oplanerad parning är något annat än ett avtalsbrott. I rättsfallet NJA 1990 s. 80 betäcktes en schäfertik av en lös labrador. Högsta domstolen ansåg att dräktigheten var en sakskada och att den förlorade inkomsten från en renrasig kull var en följdskada som hanhundens ägare skulle ersätta.